Morin khuur: hästhuvudfiolen

Två strängar och ett hästhuvud

Morin khuur är en tvåsträngad stråkinstrument. UNESCO beskriver en ihålig, trapetsformad kropp på en lång bandlös hals, med ett skulpterat hästhuvud högst upp och två stämningsskruvar som sticker ut nedanför det som öron. Locket är täckt av djurskinn, och strängarna och stråken är gjorda av hästtagel. Ljudet uppstår genom att stråken glider eller stryks över de två strängarna, vilket är anledningen till att en skicklig spelare kan få den att låta som en röst.

Mongoliets nationalinstrument

Morin khuur är ett av mongolernas viktigaste instrument och betraktas som en symbol för nationen. Många mongoler har ett hemma som ett tecken på fred och lycka. På mongoliska betyder namnet hästfiol. I västra Mongoliet kallas instrumentet ikil och i öster shoor. Unesco utropade dess traditionella musik 2003 och inskrev den på representativa listan 2008.

Äldre än det ser ut

Unesco noterar att stränginstrument prydda med hästhuvuden förekommer i skriftliga källor från det mongoliska riket under 1200- och 1300-talen. Det placerar hästhuvudfiolen i det mongoliska rikets skriftliga historia. Utformningen är knuten till hästkulten, som står i centrum för det nomadiska livet, och fiolen ingick i ritualer och vardagliga sysslor likaväl som den var ett musikinstrument.

Två legender

Två berättelser förklarar hästhuvudet. I den ena fick en herde vid namn Namjil göken en flygande häst, som han red på om nätterna för att träffa kvinnan han älskade. En svartsjuk kvinna skar av dess vingar, hästen föll och dog, och den sörjande herden gjorde en fiol av dess skinn och svanshår. I den andra gjorde en pojke vid namn Sükhe den första fiolen efter att en ond herre dödat hans vita häst och hästens ande sagt honom det, så att de två inte skulle vara ensamma.

Hur den hålls och spelas med stråke

Spelaren håller instrumentet nästan upprätt, med ljudlådan i knät eller mellan benen. Stråken hålls underifrån, i ett underhandsgrepp, och handen kan spänna det lösa hästhåret medan den spelar, vilket ger fin kontroll över klangen. Halsen är bandlös, och vänster hand stoppar strängarna genom att klämma dem med fingrarna. Det är därför tonen kan böjas och glida mellan noter på ett sätt som ett bandförsett instrument inte kan efterlikna.

Vad den spelar

Morin khuur är främst ett soloinstrument, men det ackompanjerar också danser, långa sånger, mytiska berättelser, ceremonier och vardagliga sysslor knutna till hästar. En del av repertoaren är tatlaga, melodier avsedda att tämja djur. På Naadam framför spelare lovsånger till den finaste hästen och den bäste brottaren. Den bredden har betydelse i ett blandat program: samma fiol kan bära en långsam sång, en dans och en melodi som imiterar en häst.

Läs nästa: Urtiin duu: den mongoliska långa sången

Från stäppen till scenen

Unesco pekar på en förändring som har betydelse för alla som hör instrumentet i en konsertsal. De flesta mongoler bor nu i städer, långt från fiolens historiska sammanhang. På scenen stäms instrumentet ofta för framträdande, vilket gör det högre och starkare och suddar ut vissa subtila klangnyanser. Herdarsamhällen i södra Mongoliet bevarar fortfarande många äldre sätt att spela och sedvänjorna kring dem. Det du hör i en teater är en verklig tradition, anpassad för en sal.

Att lyssna i konsertsalen

Se hur stråkarmen och hästhuvudet rör sig tillsammans. I ett folkmusikprogram kan morin khuur först spela ensam, för att sedan förenas med en sångare eller en dans. Lyssna efter hur tonerna glider in i varandra, vilket är det främsta som ett bandförsett instrument inte gör. Om fler än en fiddle spelar kan en större basversion, ikh khuur, tillföra djup under dem. Inget med instrumentet kräver expertis för att uppskattas; ljudet är lätt att tycka om vid första lyssningen.